Jag stannar till på Köpmangatan. Så här kan det se ut. En exklusiv pappersaffär i Gamla Stan. Låg inte Konsum här förr? Så var det. Den nuvarande affären producerar vykort som UNICEF försäljer för att idka välgörenhet. Minns advokatfirman på Blasieholmen som hade en av ägarna i styrelsen.Ska detta vara ett respektfullt sätt att möta fattigdom och arbetslöshet? Att sälja kort från en bildmakare i Gamla Stan? Är detta ett fullgott alternativ till skattefinansierad välfärd? Tigga ihop smulor för att mildra verkningarna av ett ekonomiskt system vars fundament är att det alltid ska finnas fattiga?
Under kortförsäljarnas smilande välgörenhetsläppar lurar alltid föraktet. Minns detta, ni arbetslösa, ni bostadslösa, ni som tänker jag är en loser! Minns - det finns inte en förmögenhet som inte döljer ett brott!
Jag skyndar vidare. Undersöker den svenska välgörenhetens sociala rötter. Vem är nu ordförande för Röda Korset och tjänar 56 000 kronor i månaden? Följ med, det är bara två kvarter att gå.
1 kommentar:
Anders, jag kan bara säga stort TACK!! att du så tydligt engagerar dig i detta.
Mitt engagemang är i grunden lika stort, men jag gör inget annat än förtörnar mina vänner med att allt som oftast ta upp ämnet.Pinsam tystnad uppstår.
De, som anser sig vara finkulturella genom att t ex besöka Hallwylska,ber jag betänka att grevinnans förmögenhet har sin upprinnelse i stöldgods från de norrländska skogsbönderna.
Och inte ser det ett dugg bättre ut i dag.Såna som du behövs!! / Birgitta B.
Skicka en kommentar