Nittonde december

Vart för mig mitt sökande efter den svenska välgörenhetens sociala rötter? Jo, hem till Christer Zettergren. Han var af Donners chef. Zettergren bor på Rorgängargatan i Hammarby sjöstad.
Det var Christer Zettergren som tog en Jaguar X-type som tjänstebil. På de fattigas beskostnad. I vilken moralisk latringrop kan en sån tanke uppstå? Att ratta lyxbil och söpla vitt vin för världens svältande barn?
Hur lär man en sådan person som Christer Zettergern vanligt folkvett? Sex månaders arbetsläger som vårdbiträde på ett Carema-hem för äldre? Alltså 18 timmar om dygnet, inget tjafs om schemaläggning, sånt är för mjukisar, bara jobba på och tömma bäcken.
Såg Zettergren ingenting? Begrep han ingenting? Hade han inte läst Bergpredikan i Missionskyrkan? Så kan man tänka Men mycket pengar har en sällsam förmåga att förvandla människor. Som i Sagan om Ringen där Smeagol blir Gollum. Och Frodo förvandlas av ringens kraft.
Som knark ungefär, det äter sig in i själen, in i karaktären. Visst är jag värd mitt uppåt-tjack av komfort i dag? Visst är jag som alla andra fast jag inte lever som alla andra?
Vart tog nu detta stolpskott till administratör vägen? Blev han kickad? Närå, i klanen tar vi hand om varann: han blev rådgivare till Migrationsverkets generaldirektör. Med fet pension och lägenhet i snofsiga Hammarby sjöstad.
Nu till näste gestalt person som arbetade med af Donner. Bor givetvis granne med Zettergren. Allt går runt i välgörenhetsbranschen. Häng med.